Under julhelgen nåddes jag av den overkliga nyheten att Veronica Murray är död. Fortfarande när jag skriver detta kan jag inte riktigt förstå att det är sant. Vi hade precis firat det stora anslaget från Vetenskapsrådet. Där satt vi alldeles nyss, alla tre, Veronica, Eva och jag, med ett glas bubbel. Veronica hade förberett inför julfirandet med sin son, sonhustru och barnbarn. ”Där på hörnet ska mitt barnbarn sitta”, sa hon och pekade på bordsändan

Nu finns hon inte mer.

Men det är inte riktigt sant. För hon bor i våra minnen. Starkt och livsbejakande. Trots alla prövningar i livet. Veronica lever vidare. Inte minst genom sin forskning. Vi kommer att slutföra EFFECTS. För patienterna. För att hedra Veronica.

I helgen publicerades en dödsruna i Svenska Dagbladet och vi har fått tillåtelse att publicera den även på vår hemsida.

/Erik Lundström

Minnesord över Veronica Murray

Veronica Murray, född Sköld, har oväntat avlidit i akut hjärtinfarkt i en ålder av 65 år.

Närmast sörjande är sonen Malcolm med hustru och barn.

Veronica Murray var född i Stockholm, efter studentexamen vid Palmgrenska samskolan 1968, studerade hon medicin vid Karolinska Institutet och blev leg. läkare 1975. Hon gifte sig 1973 med leg läk Edvard Murray som avled efter en kortare tids sjukdom 2000. Veronica visade tidigt ett intresse för cerebrovaskulära sjukdomar och var med i bildandet av den första strokeenheten i Sverige på Serafimerlasarettet 1976. Detta pionjärsarbete gjordes under ledning av professor P-O Wester i samarbete med neurologkliniken på Karolinska sjukhuset.

Att vårdas på Strokeenhet vid stroke har visats ge ett bättre vårdresultat än vård på vanlig vårdavdelning. Diagnostiken av stroke blev ett av Veronicas huvudintressen. Ett av den tidens hjälp i diagnostiken var lumbalpunktion och analys av spinalvätska. Dess plats i diagnostiken ingick i Veronicas forskning. Ett avgörande framsteg i diagnostiken blev införandet av skiktröntgen (datortomografi) som med hög säkerhet kunde skilja mellan hjärnblödning, hjärnpropp och tumörer mm.

Datortomografins betydelse för strokevården blev en central del i Veronicas doktorsavhandling. Veronica disputerade 1985 med professor Mona Britton som huvudhandledare. Vid Serafimerlasarettets nedläggning 1980 flyttade strokeforskningen till Danderyds sjukhus. På grund av en svår ryggåkomma sedan 1979 blev Veronica föremål för upprepade ryggoperationer dels i Uppsala och senare även i London. Veronica tvingades till långvariga sänglägen och hade svåra smärttillstånd som kom att följa henne livet ut. Hon kunde trots sängläge bedriva forskning. Vi fick uppleva åtskilliga forskningsmöten vid hennes sängkant eller på bår. Telefon, email och kurirer kunde delvis överbrygga situationen. Hennes situation omöjliggjorde dock kliniskt arbete. Hon kunde dock hålla sig á jour med klinik och forskningsutvecklingen genom nära kontakt med kliniska specialister och forskare.

Hennes forskning har bedrivits med Strokeenheten vid Danderyds sjukhus som huvudsaklig bas. Veronica har framgångsrikt genomfört ett flertal studier och varit handledare för flera doktorander.

Hon var språkligt begåvad och bra på att bygga nätverk, vilket var en framgångsfaktor inom forskningen. Veronica har haft ett nära samarbete med ledande forskare i Edinburgh i första hand angående den propplösande behandlingen (trombolys) vid ischemisk stroke. Hon var nationell koordinator för Sverige i en multinationell studie avseende värdet av trombolys vid stroke. Denna forskning kunde bevisa nyttan med propplösning för större patientgrupper än som tidigare visats.

Ett annat forskningsfält som fångat hennes intresse var depression efter stroke. Flera studier genomfördes med Veronicas hjälp. Vid sin bortgång hade hon just påbörjat ett stort internationellt projekt engagerande forskare i Sverige, Skottland och Australien. Idén med studien var att se om medicin mot depression också påverkade återhämtningen efter stroke. För detta arbete hade hon fått ovanligt stora forskningsbidrag som uttryck för uttalat förtroende för henne och hennes forskning.

Veronica hade en ovanlig förmåga att intressera sig för andra människors problem och besvär. Detta gällde i relationen till vänner liksom kollegor och sjukvårdspersonal. Trots sin besvärliga belägenhet att ha smärta och vara beroende av att kunna ligga plant kunde hon deltaga i forskningsmöten och resa på kongresser tack vare olika specialarrangemang. Hennes kloka synpunkter, lätthet för att välartikulerat tala, alltid glada skratt och stora människointresse bidrog till att hon var en uppskattad samarbetspartner och kollega inte bara i forskningsgruppen på Danderyds sjukhus utan även i hög grad i internationella sammanhang.

Strokeforskningen har förlorat en duktig och omtyckt person med Veronica Murrays hastiga bortgång.

Eva Isaksson, Lotta Laska, Magnus von Arbin
Strokeverksamheten vid Danderyds sjukhus